Ny konst i Storvreta
Två konstnärer, Gunilla Bandolin och Lisa Jonasson, har under hösten skissat på den konstnärliga gestaltning till stationsområdet i Storvreta och Storvretas badplats. Nu har Kulturnämnden fattat beslut och givit konstnärerna godkännande till att påbörja arbetet med konstverken. Det är de första konstverken i kommunens långsiktiga satsning på konst i Storvreta. Konstverken kommer att färdigställas och invigas under 2023.
Konstnären Gunilla Bandolin har fått uppdraget att uppföra ett konstverk i anslutning till Storvretas badplats. Konstverket består av en labyrintisk cirkel tillverkad av stenar från rullstensåsar. I centrum finns en inre cirkel, en mötesplats med större stenar att sitta på. Konstverket uppmuntrar till interaktion, möten och lek.
”Rullstensåsstenar är avrundade och mjuka då de förts med vattendrag under istidens istäcke flera mil, kanske hundratals mil. De finns i flera storlekar. I de koncentriska ringarna är stenarna ca 30-40 cm i diameter. Varje stenring har 3 öppningar. Det gör det kul att springa och leka och gömma sig på olika ställen.”
Gunilla Bandolins beskrivning av skissförslaget
Konstnären Lisa Jonasson har skissat på en gestaltning till Storvretas stationsområde. Gestaltningen består av två konstverk på olika platser vid stationsområdet. Två större skulpturer i form av två figurer kommer att uppföras i anslutning till perrongen och en takmålning kommer att utföras i gångtunneln under spåret. Båda verken kommer att berätta på ett lekfullt sätt om Storvretas forntida historia.
”Invid perrongen finns en plats med en stor lönn och annan växtlighet, bland annat hassel och ett förvildat äppelträd. Platsen har karaktären av en liten scen eller en sparad glänta. Från perrongen upplever man den lite ovanifrån, från gångvägen som leder ned mot gångtunneln ser man platsen nedifrån. Här vill jag placera två figurer. De dyker upp ur marken iklädda naivistiska hjälmar, inspirerade av vendeltida hjälmfragment funna i Valsgärde. Deras uppdykande ur marken är en påminnelse om historien under våra fötter, tider vars spår svalts av jord. Vår egen tid blir så småningom ett av alla dessa lager. Figurerna gör gesten av ett överdrivet ”tittut”, som att de gömt sig i över tusen år men nu väljer att överraska och tränga upp ur jorden. Jag vill bidra med rörelse och energi till platsen, ett slags ”här”.”
Lisa Jonassons beskrivning av skissförslaget