Områdets historia

Foto: Uppsala stadsarkiv. Vy över Kungsängen 1940.

Kungsängen eller Islandet, som det flacka området längs Fyrisån söder om staden kallades, var ursprungligen ängs- och åkermark som tillhörde den kungsgård som under medeltiden låg i den sydligaste utkanten av Uppsala. Först efter järnvägens tillkomst blev det fråga om någon egentlig utbyggnad i den södra delen av staden. I och med 1880 års stadsplan planlades området ända ner till nuvarande Kungsängsesplanaden.  Området utökades sedan ytterligare i planen från 1921 och var då avsatt för industriändamål. Under senare delen av 1900-talet har Kungsängen snabbt byggts ut till ett större sammanhängande industriområde.

Små- och storskaliga industribyggnader

Bebyggelsen inom Kungsängen utgörs sedan 1900-talets början i första hand av små- och storskaliga industribyggnader i tegel och puts men i områdets norra del finns en låg samlad bebyggelse av arbetarbostäder från 1900-talets början.  Under hela 1900-talet har Kungsängens bebyggelse kompletterats med bland annat verkstads- och silobyggnader. Under slutet av 1900-talet började bostadsföretag och byggnadsentreprenörer att köpa mark i industriområdet för att i stället bygga för handel och kontor. Bostäder var vid denna tid ointressant för byggbranschen.

Program för förnyelse av Kungsängen

För att samordna utvecklingen och för att säkerställa att även bostäder byggdes tog kommunen 1992 fram ett program för förnyelsen av Kungsängen. Där bestämdes att området skulle utvecklas i den traditionella rutnätsstadens anda, men med bredare gator och mer grönska.

Programmet angav principer/ramar för bebyggelsens utformning och innehåll, för infrastrukturen och för gator, torg och parker. Befintliga gatusträckningar skulle så långt möjligt utnyttjas. Området skulle vara funktionsdugligt för boende under hela utbyggnadsperioden. Dessutom skulle hänsyn tas till befintliga verksamheter och olika miljöstörningar som följde av att området även omfattade reningsverket, Lantmännen, Hallsjö brädgård, pumphuset, Uppsala buss och en större transformatorstation.

Eftersom omvandlingen beräknades pågå i cirka 30–40 år betonades vikten av en robust struktur i det nya som skulle tåla förändringar i krav på planering och innehåll. 

Marken i programområdet ägdes av ett flertal aktörer. Största delen utgjordes av privatägd tomtmark, medan områdets gatunät och några fastigheter mellan Kungsängsesplanaden och Kungsängsleden var i kommunens ägo. Vidare låg Uppsala Buss garageområde i det norra hörnet av området på kommunal mark.

Bostadsbyggandet får ny fart

Som en följd av 1990-talets lågkonjunktur för bostadsbyggande dröjde det till början av 2000-talet innan bostadsbyggandet kom igång. Då förvärvade JM och Skanska en tomt i kv Spolen, tidigare Nordvirors fastighet. Eftersom den industriella verksamheten förväntades pågå länge än i de angränsande kvarteren krävdes i detaljplanen (2001), och i enlighet med programmet, slutna kvarter för att få lugna gårdar.

På grund av ändrade förutsättningar kom programmet från 1992 att revideras 2001 och 2009.  Men fortfarande gäller ambitionen att åstadkomma en blandad stadsmiljö med bostäder, arbetsplatser, butiker och annan service. Utvecklingen av området ska fortsatt ses som en utvidgning av stadskärnan. Programmet lyfter även fram årummets möjligheter att utvecklas och tillvaratas. 

Idag är stora delar av Kungsängen omvandlat och hem åt cirka 4 500 Uppsalabor (2017).