Sandbin i Rosendal

Sandbin är små, ofarliga och ensamlevande 

Sandbin är en typ av små, vilda, solitärbin som bygger sina bon i sandmark. Det finns ca 270 olika arter av vildbin i Sverige. En tredjedel av dem är hotade och rödlistade och sandbin är en av dessa. Deras livsmiljöer hotas framförallt av en utarmning av deras livsmiljöer.

Då de småskaliga jordbruken försvinner och ersätts med de storskaliga försvinner många av de blommande ängar som sandbin är beroende av. Men de trivs i trädgårdar och i parker om rätt förutsättningar finns.

Till skillnad från honungsbin lever solitärbin inte i samhällen utan ensamma. Varje solitärbihona bygger ett eget bo där hon lägger sina ägg. Eftersom solitärbin inte har något samhälle att försvara sticks de sällan. De har också väldigt svaga gaddar och inget gift.

Rosendal har en rik sandmiljö där sandbin trivs

I Rosendal finns stora ytor av naturlig sandmark. Här stormtrivs sandbin och man har även hittat den skyddsvärda bibaggen i sandytorna vid den gamla skjutvallen. Bibaggen lever som parasit på ett par arter av sandlevande bin.

Den sandiga marken i Rosendal har ibland blivit tillgänglig för sandbin eftersom vi människor tagit ner skog eller liknande i området genom tiderna. På dessa solbelysta och sandiga platser, trivs sandbin extra bra. Dessutom finns det gott om mat för dem i form av sälg och andra blommande växter.

Sandbina flyttades till parker när bostäder skulle byggas

Kommunen bedömde att marken som många av sandbina levde på i Rosendal skulle bebyggas med bostäder. Utmaningen blev därför att skapa ersättningsytor för sandbina i parker istället. Dessa är nu iordningsställda i Siegbahnsparken och Biparken.

Eftersom sandbin lever solitärt är de mycket fridsamma och passar därför bra i parker där människor rör sig. De har en mycket liten gadd som inte kan sticka genom huden. Dessutom stör det inte bina om sanden de lever i skulle störas något. De nya sandmiljöerna har byggts upp med sand från det område där de levde tidigare. I Biparken har vi byggt två stora kullar med sandblottor i solbelysta lägen. Vi har också planterat nektarväxter som sandbina tycker om.

Ett annat skäl till att det var så viktigt att bevara sandbina i Rosendal är att pollinerare (som sandbina är) är livsviktiga för oss människor eftersom den mat vi äter är beroende av att pollinerarna gör sitt jobb. Tyvärr är vildbin och andra pollinerare idag hotade och många arter har redan dött ut.

Flyttades på vintern

I december 2018 då bina låg nere i sina bohålor under marken flyttade vi dem så varsamt vi bara kunde. Vi använde en grävmaskin som försiktigt grävde upp sand och bin och flyttade dessa till den nya miljön i Biparken. Vi tog stora sjok av sandig jord för att få med gångarna och bohålorna så intakta som möjligt. En fördel var att jorden var frusen och därför satt ihop. Det svåraste momentet var att lägga ner jorden utan att den föll isär.

Många sandbin bor nu i sina nya hem

Glädjande nog har vi sett att sandbin finns naturligt i de nya sandmiljöerna. Detta har vi kunnat konstatera efter inventeringar som gjorts under de senaste åren i området. Det är svårt att säga om det är bin som följt med i flytten eller om det är bin som har hittat dit från den närliggande ursprungliga sandmiljön. Men vi kan hursomhelst konstatera att de nya sandmiljöerna nu används av sandbin både för att samla föda och för att bygga nya bon.

Bina har goda chanser att leva vidare eftersom vi har planterat insektsgynnande växter i parkerna som tillsammans har en lång blomningstid från tidig vår till sen höst. Dessutom finns sälg som är en viktig födoresurs för tidigflygande bin.

Samtidigt som vi har anlagt nya sandytor i parkerna har vi tagit hand om den ursprungliga sandytan så att den inte växer igen. Ju längre sandytorna får finnas till samtidigt, desto större chans att fler sandbin hittar till de nyanlagda ytorna.