Namn på gator och parker

I Rosendal är gator och kvarter namngivna på några olika teman. Områdets militära historia är tydlig, men även lokala naturföreteelser har tagits upp som gatunamn. Kända svenska akademiker, bland andra ett antal viktiga kvinnliga pionjärer, har fått ge namn åt några viktiga gator och nedan kan du läsa mer om dem.

Karta

Klicka på kartan för en större version som du kan förstora. 

 

Torgny Segerstedt

Torgny Segerstedt

Torgny Segerstedt (1876-1945) var teolog och tidningsman, verksam både vid Uppsala- och Lunds universitet. Han blev mest känd för sitt ställningstagande mot nazismen. Karriären som teolog fick ett abrupt slut med att hans doktorsavhandling ”Till frågan om polyteismens uppkomst” då den fick stark kritik från både universitet och svenska kyrkan. Detta ledde till att han fick lämna Uppsala för Lund.

Från 1917 var han redaktör för ”Göteborgs Handels och Sjöfarts tidning” där hans antinazistiska hållning väckte den tyska regeringens vrede och åtskilliga indragningar av tidningsnummer under andra världskriget. Efter krigsslutet och hans död har han hyllats med bland annat ett monument i Göteborg, där han redan året efter sin bortgång fick en gata uppkallad efter sig.

I Rosendal har han en central plats på Torgny Segerstedts allé, som löper genom hela området från Dag Hammarskjölds väg till Vårdsätravägen.

Manne Siegbahn

Manne Siegbahn

Manne Siegbahn (1886-1978) var en fysiker och nobelpristagare. Han inledde sina studier vid Lunds universitet, men med utsikten om att få större resurser och frihet i arbetet, tillträdde Manne professuren i fysik vid Uppsala universitet 1922. Den forskning som han 1924 skulle tilldelas nobelpriset för var hans utveckling av en ny, mer exakt spektrograf. Spektrografen är en apparat som via analys av våglängden på röntgenstrålning genom vissa material kan avslöja materialens sammansättning och ge en fördjupad förståelse för atomers energi. Forskningen verifierade flera teorier och kom att spela en avgörande roll i fysiken.

Efter att ha tilldelats Nobelpriset fortsatte Manne Siegbahn att verka för fysiken både i egen forskning och som ledamot i Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för fysik.

I Rosendal har han och tillsammans med sin son Kai Siegbahn fått ge namn åt Siegbahnparken i östra Rosendal. Parken är en del av det gröna stråk som binder samman Stadsskogen med Kronparken.

Kai Siegbahn

Kai Siegbahn

Kai Siegbahn (1918-2007) föddes in i fysiken. Hans far var Nobelpristagaren Manne Siegbahn, som gett namn till en närbelägen gata. Efter grundläggande studier i Uppsala sökte han sig först vidare till Stockholm där han kom att verka som professor vid KTH innan han 1954 återvände till Uppsala för att överta sin fars professur i experimentell fysik. 1981 tilldeladeas han Nobelpriset i fysik med motiveringen ”för sina bidrag till utvecklingen av den högupplösande elektronspektroskopien”. Utanför forskningen var han en aktiv deltagare i undervisning och vetenskapliga samfund och som en hyllning till hans gärningar har den största föreläsningssalen i Ångströmslaboratoriet blivit uppkallad efter honom.

I Rosendal har han och tillsammans med sin far Manne Siegbahn fått ge namn åt Siegbahnparken i östra Rosendal. Parken är en del av det gröna stråk som binder samman Stadsskogen med Kronparken.

Elsa Eschelsson

Elsa Eschelsson

Elsa Eschelsson (1861-1911) var doktor i juridik vid Uppsala universitet och står som en förgrundsfigur i kampen för kvinnors rättigheter inom det akademiska fältet. Som första kvinna i landet disputerade hon 1898. Kort därefter föreslogs hon av fakulteten först som professor i civilrätt, sen i processrätt. Båda gångerna stoppades hon, med hänvisning till att det i svensk lag var stadgat att endast män hade tillträde till högre statlig befattning. Som reaktion mot detta var hon medgrundare av ”Akademiskt bildade kvinnors förening” som verkade för kvinnors rättigheter inom den akademiska världen och rättigheter till högre statliga befattningar.

Genom en grundlagsändring 1909 gavs kvinnor rätten att inneha professorsämbeten, men två år därpå beslöt ändå Större akademiska konsistoriet att hennes professur i civilrätt skulle undantas och även i fortsättningen vara förbehållen män. Elsa avled några dagar efter konsistoriets beslut.

Betty Pettersson

Betty Pettersson

Betty Maria Carolina Pettersson (1838-1885), var alumn vid Uppsala universitet och den första kvinnan i Sverige som både skrivit in sig på svenskt universitet och tagit studentexamen. Tiden i Uppsala verkar ha varit långt från bekymmersfri med trakasserier, social utfrysning och begränsad rörlighet, där hon till exempel inte var tillåten att besöka rektorn eller studentnationen i sällskap av en manlig släkting. Betty tog en filosofie kandidatexamen 1875 och blev två år senare den första kvinnan i landet som anställdes vid ett statligt läroverk; Östra Real i Stockholm, där hon verkade fram till kort före sin död. Från att ha varit sparsamt uppmärksammad för sina pionjärinsatser har medvetenheten kring Betty gradvis ökat under det senaste seklet.

The Svedberg

The Svedberg

The Svedberg (1884-1971) tillhör Uppsala universitets mest originella profiler under nittonhundratalet. Från att ha skrivits in som student 1904 skulle han efter en distingerad karriär tilldelas professuren i fysikalisk kemi 1912. Inom ramen för sin forskning, som inriktades till att studera proteiner med hjälp av en analytisk ultracentrifug, ett vetenskapligt instrument som tillät forskarna att studera ämnen och celler i sina minsta beståndsdelar.

För sin forskning på området tilldelades han 1926 Nobelpriset i kemi och byggde upp en forskning i världsklass. Parallellt med sin akademiska verksamhet var han aktiv bildkonstnär och gav ut en bok med olika Uppsalamotiv. The är dessutom den enda Uppsalabo som har gett namn åt en geologisk formation på månen; nedslagskratern Svedberg.

I Rosendal går The Svedbergs väg från Rosendalsvägen och norrut mot Kronparken.

Gerd Enequist

Gerd Enequist

Gerd Enequist (1903-1989) var professor i kulturgeografi och verksam i Uppsala. Som en av de första kvinnliga professorerna vid Uppsala universitet tillträdde hon professuren i kulturgeografi 1949 och kom att göra sig ett namn som en av geografiämnets stora förnyare. Efter att ha studerat till folkskollärare och undervisat i Norrbotten väcktes ett starkt språkintresse som ledde henne till fortsatta språkstudier i Uppsala. Under denna period väcktes ett intresse för geografin, som hon menade var en nödvändighet för att förstå historiska sammanhang.

Gerd hade en stor tilltro till vetenskapens förmåga att bidra till ett bättre samhälle. Hennes stora bidrag till ämnet är de triangeldiagram som hon utvecklade för att på ett entydigt kartografiskt sätt beskriva byars och städers form och struktur genom att karaktärisera kommuner utifrån balansen mellan jordbruk, industri och service.

Arne Tiselius

Arne Tiselius

Arne Tiselius (1902-1971) är en av världens mest framstående vetenskapsmän inom biokemi. Då han efter grundläggande studier i Göteborg skrevs in vid Uppsala universitet fick han under utbildningen uppmärksamhet av professorn i kemi, The Svedberg, som anställde Arne efter sina fullbordade studier. Tillsammans utvecklade de en metod för att separera beståndsdelarna i blod, så kallade ”elektrofores”. Med Arnes metod, som snabbt spreds över världen, kunde man nu genomföra DNA-tester som ligger till grund för både släktskapsundersökningar och nya typer av rättsfalsbevisning. Denna och flera processer utvecklades ytterligare under Arnes tid som professor vid Biokemiska institutionen i Uppsala. För sin utveckling av elektrofores tilldelades han 1948 Nobelpriset i kemi.

Lydia Wahlström

Lydia Wahlström

Lydia Wahlström (1869-1954) var historiker, författare och förkämpe inom kampen för kvinnlig rösträtt. Född och uppvuxen i Stockholm skrevs hon 1888 in på Uppsala universitet där hon tio år senare disputerade. Under studietiden grundade hon landets första kvinnliga studentförening, där medlemmarna uppmärksammades för att de bar studentmössor offentligt, vilket sågs som mycket opassande i tiden. Efter att en tid ha drivit en flickskola i England återvände hon till Sverige där hon fram till sin pension 1934 verkade som studierektor vid Åhlinska skolan. Parallellt med sitt arbete vid skolan var hon mycket aktiv inom feministisk politik och ses som en förgrundsgestalt i den svenska jämställdhetsrörelsen.

Uppdaterad: